Henrik Hansen

Syttende mai

Henrik — Thu, 17 May 2012 14:58:57 +0000

Syttende mai

Henrik — Thu, 17 May 2012 12:07:44 +0000

Mosvatnet

Henrik — Tue, 15 May 2012 17:22:40 +0000

Godalen

Henrik — Mon, 14 May 2012 16:06:48 +0000

16. Sarah Vaughan – At Mister Kelly’s

Henrik — Thu, 12 Apr 2012 15:45:28 +0000

Nu när jag kommit igång igen passar jag på att hålla ångan uppe och lyssnar igenom Sarah Vaughans skiva (Hang Your Hat) At Mister Kelly’s. Det är stämningsfullt och laid back och jag kan tänka mig att musiken skulle passa perfekt ifall man vill ha en pretto middag. Hela skivan är inspelad under en livespelning i Chicago och konfrenciern berättar att Miss Vaughan minsann har lyric sheets att titta på så att allt ska bli så bra som möjligt. Lite kul tycker jag då att det är när sista låten bara är flummig och handlar om att hon inte vet vad hon ska sjunga och mestadelen av texten är shabbala-lee dom dom dii dom. Tjejen sjunger silkeslent och skivan är slutlyssnad innan man vet ordet av. Kan betyda att den inte säger något eller att den helt enkelt passar utmärkt som bakgrundsmusik.

Albumet: At Mister Kelly’s

Med: Sarah Vaughan
Från: 1957

Lyssnade jag på: I mitt kontor.

Tillsammans med: Mig själv.

Den: 2012-04-11 (bland annat)

Och det var: Lugnt och fint.

Men måste man egentligen ha hört det innan man dör? Nej, jag tror inte det.

Hade jag hört det förr? Ja.

Jag rekommenderar denna låten till Sara: How High The Moon

15. Billie Holiday – Lady In Satin

Henrik — Wed, 11 Apr 2012 15:17:19 +0000

Nu var det riktigt länge sedan jag lade upp någon musik jag lyssnat på. Jag har lite fastnat i femtiotalet och kommer inte helt ur det. Jag har lyssnat på en hel del album men inte orkat skriva om dem. Hur som helst, för att på allvar komma vidare så ser jag till att sätta igång och skriva en snutt om dem nu igen iaf. Billie Holiday är på Lady in Satin ett vrak. Det blev stor uppståndelse då hon släppte skivan, söndrig efter många års missbruk, och det hörs på hennes röst. Skivan är väldigt utlämnande och det var något nytt 1957 när Billie släppte den. Jag kan tyvärr dock inte komma ifrån faktumet att jag tycker att musiken är ganska tråkig. Därför torde också ett antal framtida inlägg bli ganska tråkiga, så om du läser det här, kom tillbaka om en månad eller två och hoppas på att jag varit duktig och kommit en bit in i det glada sextiotalet.

Albumet: Lady in Satin
Med: Billie Holiday
Från: 1957

Lyssnade jag på: Massa ställen.

Tillsammans med: Mig själv och mina hörlurar. Mestadels.
Den: 2012-04-11 (bland annat)

Och det var: Tröttsamt.

Men måste man egentligen ha hört det innan man dör? Mja.

Hade jag hört det förr? Ja.

Jag rekommenderar denna låten till Sara: For Heaven’s Sake

14. Thelonious Monk – Brilliant Corners

Henrik — Tue, 31 Jan 2012 15:41:48 +0000

Med risk för att verka tjatig blir jag lite trött nu när det blir mer jazzzzzzzzz… Thelonious Monk levererar en platta med få men långa och fina låtar. Dock lyckas jag inte hur jag än försöker behålla koncentrationen igenom hela skivan. Denna text är därför, högst troligt, inte en rättvis bedömning av skivan. Kanske har jag tagit mig vatten över huvudet med den här utmaningen – jag orkar helt enkelt inte med femtiotalet.. Möjligen gör jag en fuling med en tidsresa för att hålla hoppet uppe snart. Vem sa att man måste lyssna i rätt ordning (vilket jag ändå inte gör)?

Albumet: Brilliant Corners
Med: Thelonious Monk
Från: 1957

Lyssnade jag på: Massa ställen.

Tillsammans med: Mig själv och mina hörlurar. Mestadels.
Den: 2012-01-31

Och det var: Tröttsamt.

Men måste man egentligen ha hört det innan man dör? Inte med all annan jazz som finns där ute.

Hade jag hört det förr? Ja.

Jag rekommenderar denna låten till Sara: Pannonica – Incomplete (för det är den kortaste låten).

Albumet finns här.

Winter wonderland utanför kontoret.

Henrik — Thu, 19 Jan 2012 13:52:16 +0000

13. The Crickets – The ”Chirping” Crickets

Henrik — Fri, 06 Jan 2012 11:10:05 +0000

Ja, äntligen! Lite rock ‘n roll igen! Det här sabla femtiotalet ger mig för mycket jazz och det har jag lite svårt för. The Crickets var Buddy Hollys grupp och Buddy Holly är ju en man som gjort ett rejält avtramp i rock ‘n roll-historien även om han inte blev så vidare långlivad (22 år). Låtarna är korta och har ett bra tempo, det svänger rejält och jag kan bara ställa mig fundersam till vad man tänkte när detta kom i en tid full av ”fin” och ”tillrättalagd” musik. Jag ser med tillförsikt och vida vyer mot framtiden (läs sextiotalet) när jag hör den här skivan. Ge mig mer! För övrigt kan jag berätta för den vetgirige att gitarren som Buddy Holly håller i är en Fender Stratocaster och den andra är en Gibson ES225. Sådär, då vet vi det.

Albumet: The ”Chirping” Crickets
Med: The Crickets
Från: 1957

Lyssnade jag på: På jobbet.

Tillsammans med: Mig själv och mina hörlurar.
Den: 2012-01-06

Och det var: Härligt, härligt. Man känner att sextiotalet kommer snart.

Men måste man egentligen ha hört det innan man dör? Tja, det kan väl inte skada precis.

Hade jag hört det förr? Ja.

Jag rekommenderar denna låten till Sara: You’ve Got Love.

Albumet finns här.

12. Sabu – Palo Congo

Henrik — Thu, 05 Jan 2012 15:48:20 +0000

Femtiotalet fortsätter med ganska svår musik men jag lyssnar ihärdigt vidare. Palo Congo är en skiva full av rytmer och trummor av alla de slag med djupa kopplingar till Latinamerika och Afrika. Det finns lite sång på skivan men jag skulle snarare kalla det för olika rop- och skrikljud. Tydligen kom Sabu Martinez från New York och han arbetade med alla andra jazz-killar från femtiotalet, som till exempel Dizzy Gillespie, Benny Goodman, Thelonious Monk samt Duke Ellington och Count Basie som vi redan känner till i den här listan. Sabu Martinez flyttade tydligen till Sverige 1967 och var med på två skivsläpp. Han avled också i Sverige 1979 vid en ålder av 48 år. Sådär, då vet vi det.

Albumet: Palo Congo
Med: Sabu
Från: 1957

Lyssnade jag på: På jobbet och hemma.

Tillsammans med: Mig själv (även om jag råkade skrämma Sara när hon låg i badet genom att glömma skruva ned volymen innan jag började lyssna).
Den: 2012-01-05

Och det var: Tråkigt och konstigt, men säkert jättebra och viktigt för musikhistorien.

Men måste man egentligen ha hört det innan man dör? Nej, inte om man frågar mig.

Hade jag hört det förr? Ja.

Jag rekommenderar denna låten till Sara: El Cumbanchero (som faktiskt är lite bra och svängig).

Albumet finns här.